Löjligt hög fraktavgift om man inte beställer för minst 1850 kr (som är ett mycket högre minimumbelopp än i de flesta andra butiker). 140 kr i frakt för ett par hörlurar är inte OK.

En dold juvel i Nintendo DS-biblioteket och tillika ett av de mest underskattade rollspelen någonsin får äntligen lite extra kärlek i form av denna nyutgåva. Det redan klockrena manuset finns kvar, men man har gjort många förbättringar i form av bl.a. röster till karaktärerna, utökad story och möjligheten att förenkla striderna om man bara vill avnjuta spelets berättelse. Tragiskt nog har spelet tryckts upp i ganska få exemplar, men jag rekommenderar alla som har möjlighet att införskaffa det på ett eller annat sätt snarast möjligt!

Ett av PS2:ans mest överskattade spel är nu också ett av PS4:ans mest överskattade spel. Världen är väldigt fin och jag tilltalas verkligen av David vs Goliat-konceptet, där man som en liten pojke ska besegra gigantiska och skräckinjagande bestar. Dessvärre är det, samt musiken, spelets enda positiva sidor. Gameplayet är högst mediokert, med klumpig kontroll, oprecist plattformande (vilket är katastrofalt, med tanke på hur mycket av spelet som går ut på det) och framförallt en rent horribel kamera. Den sistnämnda kommer bli din värsta fiende. Eftersom detta är ett artsy spel så har man valt att frångå användarvänlighet och inte ge spelaren full kontroll över kameran, vilket sätter ungefär lika många käppar i hjulet som vad man kan tillverka från en hel skog. Den flyttar sig automatiskt bort åt det håll karaktärens ansikte är riktat; något som är fruktansvärt irriterande när man försöker hålla fokus på kolosserna. Om man manuellt justerar kameran med högerspaken så kommer den lika snabbt åka tillbaka till fel position igen, och detta går inte att avaktivera. Det finns en knapp som gör att man fokuserar på kolosserna, men dels måste man i så fall hålla inne den hela tiden, och dessutom förlorar man, eftersom fokuseringen kommer bli högt upp mot himlen på grund av kolossernas storlek, hela överblicken över området och det blir mycket svårare att orientera sig. Med tanke på att Shadow of the Colossus-communityt har ungefär lika stor tolerans för kritik gällande spelet som vad Kim Jong-Un har lyhördhet för folkets åsikter, så räknar jag med att detta omdömet kommer bli kraftigt nedröstat. Men nu har jag i alla fall sagt vad jag tycker, och ni som läser får själva bedöma om det är värt att ta till sig.

Ett givet köp om man har en Switch och gillar RPG. + ett av årets bästa soundtrack + enorm värld där du kan ta dig till i princip allt du ser förr eller senare + bra karaktärsgalleri + en hel uppsjö av sidouppdrag och extradialog att hitta om man känner för det (du kan utan problem lägga över 150 timmar på spelet om du vill göra allt) + grafikstil som ganska effektivt döljer Switchens hårdvarubegränsningar + korta laddningstider - horribel upplösning i portabelt läge (Digital Foundry har uppmätt en upplösning på så lite som 368p) - urusel läppsynkning (oftast finns det i spel nån teknik som automatiserar munrörelser beroende på vad som sägs i dialogen, men här är det helt fasta animationer, vilket leder till att rörelserna är felaktiga, att munnen är stängd medan karaktären pratar eller att den rör sig när karaktären är tyst) - den sämsta kompass/radar jag någonsin upplevt i ett spel (enligt markören borde målet på följande bild vara ungefär vid den röda pricken, men i själva verket är det snett bakom karaktären: https://imageshack.com/a/img923/4591/fyeCKV.jpg) - otydlig karta (det är ofta väldigt svårt att urskilja var man faktiskt kan gå eller hur man ska ta sig dit; i synnerhet i områden med flera nivåer på höjden) - långsamma strider (fienderna har överdrivet hög HP, vilket betyder att även om du bemästrat spelets komplexa stridssystem så kan t.o.m. en strid mot en ensam fiende med lägre level än dig ta betydligt längre tid än vad den borde) - många spelmekaniker som inte tillför något underhållningsvärde och ofta är onödigt krångliga (önskar att vissa utvecklare kunde förstå att bara för att något är mer invecklat så betyder det inte att det är bättre) - osmidigt menysystem (som man måste vistas i mycket pga vapenhantering, uppgraderingar, fast travel, m.m.) - loot studsar ofta ut från kanter och går förlorad (jag slogs t ex mot en höglevlad unik boss vid ett tillfälle, och när bossen hade bokstavligen en millimeter HP kvar på mätaren så blev den knockad ut från en kant och jag fick ingen loot alls pga att den dog i luften) - för att uppgradera en av karaktärerna måste man genomlida ett av spelhistoriens mest enformiga och irriterande minispel om och om och om igen i timtal (vi snackar minst 20 timmars konstant grindande för att låsa upp alla skill slots osv) - spelet är extremt RNG-baserat (dvs du måste förlita dig nästan helt och hållet på tur för att få nya vapen, uppgraderingar, m.m.)

Jag köpte Oculus Rift + Touch på rea för 449€ och kan konstatera att VR som koncept är helt fantastiskt, men att det kommer dröja ganska många år innan hårdvaran nått en nivå som lever upp till potentialen. Problemen är följande: 1. Kablar Det går visserligen bara en kabel från headsetet, men det är ändå tillräckligt för att bryta illusionen av att man befinner sig någon annanstans. Man råkar trampa på den, känner den på sin arm, eller så fastnar den nånstans i rummet och det tar tvärstopp. Trådlöshet är helt klart ett krav inför framtiden. 2. Skärm Upplösningen är på tok för låg. Individuella pixlar syns jättetydligt, vilket leder till att hela bilden blir suddig. Detta är det överlägset största problemet med nuvarande VR-headsets, och det som i första hand bör åtgärdas inför nästa generation. När man har nått en nivå där man inte kan urskilja individuella pixlar så kommer upplevelsen att lyftas tusenfalt. 3. Spelutbud Det finns i dagsläget ytterst få renodlade VR-spel, och ännu färre av dessa är faktiskt bra. Det mesta är s.k. "VR experiences", som överlag har en väldigt kort speltid och bara funkar som en aptitretare. 4. Priser Trots de ofta korta spelupplevelserna så tas det ändå kraftigt betalt för programvaran. Det är inte ovanligt att man får ge 20-40€ för något som tar slut inom två timmar. Framtiden för VR ser ljus ut och det ska bli väldigt spännande att följa utvecklingen, men jag rekommenderar alla som går i köptankar att prova på tekniken innan ni fattar ett slutgiltigt beslut. Den nuvarande hårdvaran är i bebisstadiet och kommer behöva många år för att växa till sig.

Audiovisuellt imponerande remaster av Crash Bandicoot-trilogin, som från början gjorde mig positivt överraskad men sedan ganska snabbt visade prov på dålig spelteknik och orättvis bandesign. 1. Du förväntas ha millimeterprecision vid hoppandet, men kameraperspektivet gör det svårt att bedöma avstånd mellan olika objekt. Du kan i vissa fall gå efter Crashs skugga, men många gånger är den väldigt svår att se eller syns inte alls. 2. Du tål normalt bara en träff, vilket i sig inte hade varit ett så stort problem om det inte vore för det faktum att hitboxes/träffytor är extremt oregelbundna. Många fiender och objekt kan döda dig utan att du ens är i närheten av att röra dem, medan du kan åka rakt igenom andra om du inte hoppar precis i mitten på dem. 3. Kontrollen är oprecis. Detta är negativt i alla plattformsspel, men rent förödande i spel som Crash, som redan i grunden är svåra. Problemet är att utvecklarna lagt in en helt ny fysikmotor i nyversionerna, vilket betyder att du glider ner från kanter, behöver momentum för att klara av hopp, osv. 4. Det finns gömda faror som du överhuvudtaget inte kan vara medveten om utan att först ha blivit dödad av dem, såsom fiender som kommer springandes i full fart från en plats som inte går att se pga kameraperspektivet, eller dynamitlådor som är gömda bakom vanliga lådor och inte går att upptäcka förrän det är för sent. 5. Det kan vara långt mellan checkpoints, vilket kan bli ett rent helvete kombinerat med föregående punkter. Räkna med att du kommer tvingas göra om vissa områden väldigt många gånger pga att du blivit plötsligt påsprungen av nåt eller har missat ett precisionshopp med en millimeter medan du jäktat framåt för att saker i omgivningen brinner, exploderar, rasar, jagar dig, osv. De första gångerna är det inte så farligt, men när du för tionde gången försöker ta dig förbi en lång, jobbig sektion bara för att falla på målsnöret med nästa checkpoint i sikte så är det inte långt ifrån att handkontrollen flyger in i väggen. 6. Såvida du inte tycker det är kul att konstant få Game Over och behöva göra om banor från början igen, så är du mer eller mindre tvungen att gång på gång återvända till tidigare banor för att samla extraliv. Utvecklarna har dock tagit bort flera sätt att skaffa extraliv i andra och tredje spelet, vilket gör samlandet ännu mer tidskrävande än tidigare. 7. Jet pack-kontrollerna är de sämsta jag upplevt i något spel någonsin, så alla banor där det används är rent avskyvärda att behöva ta sig igenom. 8. Varenda gång du ska starta en bana, har klarat en bana eller har dött och ska börja om från senaste checkpointen, så måste du vänta på att spelet laddar en stund innan du kan komma vidare. Normalt sett kan jag leva med laddningstider, men när du tvingas spendera c:a 10% av den total speltiden på en laddskärm, trots att spelen inte ens är särskilt krävande rent prestandamässigt, så har det gått över gränsen för vad som kan anses vara acceptabelt. Jag har trots alla dessa anmärkningar ändå haft tillräckligt kul för att ta mig igenom alla tre spel, men man får räkna med att det behövs en stor nypa tålamod för att göra det. Vet man med sig att man inte har det så bör man nog hålla sig borta.

Aragorn åker på spö i två timmar.

Lågt pris, men även extremt låg kvalitet. Jag gick in med låga förväntningar och tänkte att det kunde vara värt några hundralappar för att se hur VR känns inför ett eventuellt köp av Oculus Rift eller HTC Vive, men upplevelsen var under all kritik. Det spelar inte roll om man har hög upplösning på mobilskärmen; kvalitén på headsetets linser är genomusel och bilden blir fruktansvärt suddig/grumlig. Den enda justering man kan göra är att flytta mobilen framåt och bakåt via ett slags skjutreglage, vilket i praktiken knappt gör någon skillnad överhuvudtaget. Det går inte att justera linserna (varken gemensamt eller individuellt), man kan inte justera headsetet i sidled och Play-knappen samt gyro-kontrollerna funkar i princip inte alls. Ofta kan man av diverse skäl inte ens starta videos. BoboVR Z4 (och troligen majoriteten av mobil-baserade VR-headsets) vore i ärlighetens namn inte ens värt besväret om det var gratis. Undvik!

Breath of the Wild förnyar hela Zelda-konceptet och ger oss det bästa spelet i serien hittills. Allt känns klockrent, men jag drar av en stjärna pga att spelet är dåligt optimerat och har en framerate som pendlar mellan 20-30 fps. När det rör sig om flaggskeppet till en ny konsol tycker jag att man kan förvänta sig ett bättre resultat än så här.